torsdag 26 februari 2009

Frågor






Det finns så många frågor men så få svar.
Vilken väg ska jag ta ?
Vilka människor ska jag verkligen bry mig om ?
Vilka steg skall jag ta för att kunna gå vidare i livet ?
Varför bry jag mig om vad människor tycker som inte betyder nått för mig?
Varför har jag så svårt att säga ifrån vad jag egentligen tycker ?

I dag har vi haft en strålande solig dag igen.I går va vi ju ute med scootern och grillad och hade oss. Hur trevligt som helst. Daniel och Bella kom med så Z & B fick åka och köra scooter.




I dag va Ylva och jag och hundarna ute och sparade i 5 km Jätte skönt.
Sen va vi en sväng i Kalix och handlade lite. Ska ju köra hem i morgon igen....
G ringde och fråga varför jag har skrivit som jag har på min MSN. Och vad det är för bilder jag har där.Och jag min dumma jävel förklarar mig i stället för att säga att han inte har det det att göra. Och så blir jag arg och irriterad och mår dåligt efteråt i stället.
Lovade att vi skulle ses och äta på måndag.
Nu sitter vi framför tvn. Har packat lite och ska fixa mackor till oss tills i morgon. Det blir tidig uppgång.

tisdag 24 februari 2009

Underbara dag

Kalix visar sig verkligen från sin bästa sida. -4 och strålande sol.
Jag vaknade och fick frukost på sängen. De va ju snällt, men de ville nog mest att jag skulle komma upp... ha ha.
Så just nu sitter killarna och Malin och spelar musik och Ylva och Tila är ute och sparkar med Gibson och Elvis. Gunnar fixar duschen och jag sitter här. Helt underbart men ovanligt att höra en hel familj runt en. Det lixom bara rullar på. Och så klart måste jag ta en tablett det första jag gör. Vet inte vad det beror på, förmodligen allt jälvla skit med G.
Och av någon anledning så har Carl börjat höra av sig igen ???
Han saknar mig och vill att vi ska ses när vi kommer hem så vi kan prata.?
Killar är underliga människor. Jag kommer nog aldrig begripa mig på de. Frågan är om jag ensa vill komma på hur de tänker.
Det känns som jag har nog med mitt. Jut nu vill jag bara sova.

måndag 23 februari 2009

En helt underbar dag






Just nu siter jag i ett helt vitt vinterlandskap. Mitt ute i en by i norrland , Lilla Lappträsk.
Jag och mina killar åkte hit i fredags på sportlov. Min lillasyster Ylva med din familj bor här.
Att köra bil 100 mil är inte det man gör bara så där, men med killarna med i bilen går det som hejjsa
Så i dag har vi varit ute och åkt spark. Jag, Ylva men Tilda i insatsen på sparken , B och Z.




Och hundarna som fick springa med... kul som fan. Men va jobbigt det är.Det är inte alls som man tror att det bara är att glida fram som tanterna gör å film... Ånä tack Man får jobba för att ta sig fram.
Just nu kom Daniel, Ylvas stora son. Han hade med sig nått spel så han och Z&B spelar Rock band utav bara den där uppe nu...*L*




Ylva och Gunnar åkte och handlade så jag sitter här själv nu men en eld som sprakar och en god kopp kaffe och killarna på övevåningen. Det kan nog inte bli bättre.

Men så klart så har den där jag bodde ihop med hört av sig. Tror att han hade druckit... tex så smsade han när jag körde !!!
Kan han inte tänka själv att det är svårt som det är med snö och väg lag osv...???
Och sen fick jag en massa sms där han talar om för mig vad jag skall gör osv. Och när jag säger ifrån så säger han att jag har fel. Jag håller fan på att bli galen på honom. Och nu när jag vakande så hade jag fått ett nytt sms. När kommer du hem med saaben?
Och han som sa att jag skule få ha den....
Jag ska fan inte ha nått med han att göra mer.
Men det blev en massa ångest igen.... jobbigt som fan. Så mitt i idyllen så mår jag piss och vill bara sova.

måndag 16 februari 2009

Nu är de här...

Mina älskade killar är hemma hos mamma igen, Och bara den som inte får ha sina barn omkring sig jämt kan förstå vad jag går igenom. Just nu bara njuter jag av att de är här och tomtar runt och gör läxor och pratar i telefon. De ljuden är obeskrivbara. De gör mig otroligt lycklig.

Veterinären ringde och berättade att Millan är allergisk mot damm och kvalster. Jag får inte dammsuga när hon är hemma, hennes filtar och allt hon ligger på måste tvättas en gång i veckan, hon skall badas minst en gång i veckan med special shampo. Men de håller på att göra ett vaccin till henne som skall hjäpa henna att själv bilda antikroppar mot det hon inte tål.

Ja.. så ligger det till idag...

onsdag 11 februari 2009

Jag erkänner

Jag är en dålig människa. Jag orkar fan inget idag. Jag ska bara ligga i sängen och inte gör nått. Katarina ringde men jag orkade inte svara. Hon vill säkert att vi ska träffas me hundarna. Jag ska ju va dagmatte till hennes Ida.. men jag orkar inte idag.


Jag borde åka och köpa kyckling halsar till hundarna på Enskede Hund och Katt. Men jag har ingen ork.

Så jag sättter in bilder på de istället så kanske jag inte är så dålig?

Tintin



Millan

Gibson

Hmmm

Det blev inte som det va tänkt.
Killarna är hos sin pappa den här veckan.
De ska nu testa och se hur det känns och sen bestämma sig vart de vill bo.
Det fick pappan de att vara med på.
Det känns verligen inge bra, det känns som jag har pressat de för mycket.
Har massor med frågor i huvudet men inga svar.
Jag träffade på min gamla kompis Irene i dag ner i mitt centrum.. det va ganska lustigt. Stod och pratade rätt länge utanför mat affären....*L*
Om livet,att må dåligt och att hon skall bli mormor.
Det sätter livet i lite andra perspektiv för mig för hon och jag och våra män umgicks mycke när våra barn var små. Hon är för övrigt faster till mina stora barn Andreas och Max.
Så vi bytte nummer och skall väl ses snart.

söndag 8 februari 2009

Så gick det...

Pappan ville komma och prata med killarna. Ja sa de. De va borta i två timmar och sen kom de hem och berättade att pappan hade gråtit och bett om ursäkt. Han höll B i handen och ville ha en andra chans!!! B Vill inte men som han säger.... hur lätt är det när han sitter där och gråter?
Så.. de ska va där varannan vecka och se hur det känns. Och pappan ska se till att de slipper ta hand om småsyskonen.
JÄVLA AS!
Han erkände att han och hans donna inte har tänkt på killarna! Det är så dags nu......
och att han ville ha en andra chans. Och nu ska killarna få gör vad de vill.
Får se hur det gå nu då... för så klart ska de dit i morgon....
Det är ju hans tur att ha småbarnen så då vill han ju ha alla barn där.
Så nu kommer han att ge de allt de pekar på ett par dagar... bara för att de inte ska välja att bo här.
Jag gråter innuti och sväljer allt hat.... jävla gris helvete.
Jävla skit liv....
Jag önskar att mina barn kan få vara här bara.

lördag 7 februari 2009

Ångest

Oj oj oj... vilken ångest jag har nu.
Har jag gjort rätt, vad borde jag ha gjort.
Hur ska jag få killarna att vågasäga ifrån. Eller iaf Z. Han är ju så rädd för det. Varför är vi så rädda för att gör någon anna människa ledsen eller arg ?
Men hans A kommer idag... hoppas att han blir lite glad då och får lite styrka igenom henne.
Men jag ska inte ge upp.... de är mina barn och de ska få lite fri Zon och få leva.
Jag älskar er mina underbara söner...

Spela kula" av Sten Selander
Vi spelade kula på torget en dag,en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.Vi spelte. Och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick,då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,och tyckte det var något fult, jag gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstanskunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,när jag ser dem spela kula igen.
Och jag ville ge, jag vet inte vad,för att en gång få se den grabben glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,som släpar och sliter - jag vet inte var.
Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.

fredag 6 februari 2009

Äntligen...

så va det gjort!
Jag och killarna åkte över till pappan. Han satt där och såg mest förvånad ut när vi kom. Men jag tänkte.... säg det bara. Så jag sa- Du kommer ihåg när vi satt är sist så kom vi överens om att om killarna ville flytta till mig så är det inga problem Och de vill det nu. Då tittade han på den ena och frågade om det va så -Ja sa den ena sen frågade han det samma till den andra - ja sa han me. Då blev han så skärrad att han sa att han vill prata med killarn sjäv, det hade han rätt till !
Jag gjorde klart för han då att jag tar med mig killarn hem och från och med nu så bor de hos mig. Han ansåg att han borde ha fått tid att förbereda sig på det här och ville att vi skulle fortsäta diskutera det på måndag. Varför då frågade jag. de vill ju bo hos mig så vad är problemet?
Han ville ha tid att förbereda sig sa han.
Och så bad han mig lämna sitt hem! Annars skulle han ringa polisen.....För han skulle prata med sina barn själv. Han frågade de om det va ok och de kunde ju inte säga nått annat än ja. Det går sanabbr sa pappan och stängdde dörren.
Efter 30 min ringde jag på dörren och sa att nu va det nog. De vill ju inte sa jag. Ge mig 10 min sa han -jag ska bara avsluta det här. Ok.... 10 min gick då kom B ut och sa att jag går till bilen. Jag har diskuterat klart. Har inget mer attt säga. Men jag flyttar till dig from idag. Tjo ho... en kvar.
Z kommer ut efter 20 min.. helt grå i ansiktet. - Vi ses på måndag säger pappan. och tar papprerna som han ska skriva på och stänger dörren igen.
Vad sa ni frågade jag då?
Han sa att pappan hade velat att Z kom dit på måndag och stannar till onsdag för att se och känna efter om det verkligen är det här han vill????
Men det är ju att flytta hit som han vill. Och så klart är det jätte jobbigt att säga ifrån defintivt till sin pappa att han vill flytta. Så han hade gått med på det.
Jag talade om för han då att han inte alls måste åka till sin pappa då. Vi eller jag an ringa och säga till att det inte är nått att undera på. Han har ju redan bestämt sig. Men det tar vi då.
När vi kommer hem så ringer pappan och frågar om killarn har nycklar till överlåset dit???
Varför kan man ju undra... men han vill inte att killarna ska komma in nå mer. Verkar ju inte helt klokt, men så är han ju en psykpoat me. Så när vi kom hem tog B bort sin nyckle till pappa och gav den till mig för att jg skule ge den till pappan. Han vill inte ha den nå mer... för när B stod på sig att han vile bo hör sa pappan att han intehade något mer att säag till honom.!!!
MEN TACK ALLA DE MAKTER SOM FINNS ATT DET NU ÄR ÖVER.
Och Z ska inte åka dit på måndag....

torsdag 5 februari 2009

Äntligen...

Nu är det verkligen dags!
Jag har vart och hämtat lite saker hemma hos killarna. Och när de kommer från skolan i morgon skall vi åka över och berätta för pappan att de vill bo här.
Det känns otroligt skönt.. men overkligt på något sätt med. Jag vet inte varför jag är så rädd? Men jag är egentligen helt paralyserad av räddsla. Men jag kan ju inte varra det just nu. Måste vara stark och trygg för killarnas skull.
Vad kan egentligen hända??? Inget. Det västa är om pappan blir arg! Och ?
Jag försöker tänka att bara göra det enkelt,,, inga invecklade diskutioner. Det är jobbigt nog för alla som det är just nu iaf.
Men är jag verkligen rädd då?? Vet inte... men det känns overkligt på något sätt. Jag vet ju att det här är det bästa för mina barn och då är det bara köra på....
Jag ska ha med mina killar hem i morgon. Så är det bara.

tisdag 3 februari 2009

Äntligen...

blir det av...!
Z är redo att säga till pappa att de vill flytta hit.
Men det var efter att jag hade berättat hur nere B är. Då fick han nog och frågade om jag kunde komma dit på fredag och va med när de säger det. Så klart sa jag... Så vi får se hur det går.
Hoppas det inte blir för illa.
Fick SMS av Carl idag..... han sa att han inte fixar det med min sjukdom .... Det kan jag fatta. Det drar bara ner honom också. Och då är det bättre att vi inte fortsätter.
Och jag bad om ursäkt att jag hade gjort han illa. Men han sa att det inte va mitt fel.
Sen frågade jag on G kunde komma och hjälpa mig med min jävla annten saldd till tvn i sovrummet.... Hundarna har busat sönder den när de springer.
Så det är fixat så det går att se iaf. Men han skulle komma tillbaka och göra det ordentligt.. det behöver bytas sladdar tydligen.
Tjo ho..en till vanlig jävla dag...Mår piss... två tabletter idag...Illa!!!

måndag 2 februari 2009

Måndags morgon blues

En ny dag, en ny vecka... vad jag ska jag göra?
Hyran är betald... det får jag ju vara glad för.
Det är en strålande solig vinterdag, borde ta en lång promenad med hundarna, borde säda, borde gå till gymmet... Men. Det blir nog inget av det. Förutom promenaden.
Men nu har jag fåt svar iaf och behöver inte tänka mer på Carl. Han tog bort mig som "vän" på FB, fånigt isig men men. Och inte ett ljud ifrån han på flera dagar. Så jag skrev och frågade -Vad händer? Då fick jag tillsvar att han har lagt ner den där sidan för att jag skriver så mycket skit om honom och att han behöver positiva människor runt omkring han. Och att jag gör så att han bara mår dåligt igen. Ok!!! No problemo...
Då vet jag iaf. Jag svarade att pengarna han va skyldig mig kunde vi glömma och att jag skulle komma förbi med lite saker till de idag. För jag har några presenter till "liten" . Jag påpekade oxå att allt jag skriver på FB inte handlar om honom och att han kunde starta den sidan igen för jag sa inte störa han mer. Sen fick jag inga mer svar.
Thats it.
Förövrigt hade jag en bra dag igår. Jag åkte fört och plockade upp två overaller som ska upp till T i Kalix. För sen åkte jag och hämtade upp min lillebror och hans en grabb. För det bar av til Uppsala och titta på bandy. KBK spelade ju. Kallt som fan och man blir genomfrusen men det är härligt. Också bara för att jag vet att D som spelar i laget och som är min systerson från Kalix blir så glad.
Pratade med killarna lite igår me. Mest Z... han vill att vi säger till nu. EV blir det av på fredag....
Jag ska inte prata med någon om det, det blir så stora förväntningar då.